Synpunkter till Lennart.Wasling@culturum.se
Redaktörens egen hemsida

Åter till
Frufällans startsida

Med den omfattande byggnationen och följande snabba befolkningsökningen på 1930- och 1940-talen uppstod snart behov av samlingslokaler. Nästan alla nya Frufällefamiljer var ju i den åldern att de hade hemmavarande barn.

Det fanns faktiskt en samlingslokal i samhället tidigare: Borås Socialdemokratiska Kvinnoförbunds sommarhem (nuvarande adress Höjdvägen 2). Den inköptes av förbundet 1935, men var byggd något tidigare, och användes till viss del även av lokalbefolkningen. Efter kriget såldes den dock till en privatperson, som byggde om den till en villa.

Invigning 1951

På initiativ inom fastighetsägarföreningen bildades 1948 en kommitté, som skulle arbeta med frågan om samlingslokal.

Kooperativa (Konsum) hade 1947 flyttat från Arnhamra till sin nybyggda fastighet (Ejdervägen 22). På deras tomt fanns ledig plats och denna uppläts gratis — enda villkoret var att alla, oavsett politisk eller religiös hemvist skulle få nyttja gården — till den nybildade Byggnadsföreningen Fritidsgården u.p.a. (»utan personligt ansvar»; vanlig juridisk term vid denna tid). Från Fristads kommun fick man 8 000 kronor i bidrag, 3 000 tecknades i andelsbevis av samhällsborna och 7 000 togs som banklån.

I styrelsen ingick ordföranden Axel Börjesson, sekreteraren Nils Emanuelsson, kassören Ragnar Wasling och ledamöterna Fingal Lundin, Karl Vestlund, Georg Lundgren och Josef Johansson. Det var nästan identiskt samma personer som under många år deltog i en studiecirkel (med avslutande kortspel med 10-öresinsatser). De var Arbetarkommunen närstående. (De arrangerade även bussresor omkring 1950 <bilder>.)

Efter att ha fått byggnadslov sattes spaden i jorden den 1 maj 1951. All grävning klarades med ideellt arbete. Den 15 juli började byggmästaren Wilhelm Karlsson, Ugglebo att resa stommen till huset. Byggnationen var klar den 1 september och målare Wasling och hans söner satte sedan färg på lokalerna.

Den 27 oktober 1951 var det dags för invigning. Tre talare framträdde: ordföranden och sekreteraren i föreningen samt kommunalordföranden Arthur Andersson från Fristad. »En sådan gård snyter man inte ur näsan», var en sammanfattning av byggnadsarbetet från en av talarna. Nog så sant!

Artikel i Borås Tidning 29 oktober 1951.

Ordföranden Axel Börjesson framför stommen till Fritidsgården.

Varierande användning

Frufälleborna hade därmed fått en samlingslokal med en yta 7x12 kvm. Ett annat rum skulle efter något år inrymma ett bibliotek med Olof Emanuelsson som bibliotekarie, men fick även tjäna som omklädningsrum för bordtennisspelare. Ett enklare kök fanns också. Byggnaden värmdes med en kamin och en del elektriska värmeelement. Toalett fanns utomhus (torrdass).

Frufällans Idrottsförening bildades bara någon vecka efter invigningen och blev den trognaste hyresgästen, men betalade inte så mycket i hyra. Gästande föreningar tyckte att lokalerna var fina för bordtennisspel. Tre bord kunde ställas på tvären vid träning för de yngre, eller två på längden för de äldre. Vid matcherna — som bäst låg ju Frufällans IF i division II — nyttjades endast ett bord. Publiken skulle också få plats!

Allmänheten kunde hyra lokalerna för kalas och fester. Fristads Föreläsningsförening lade en del aktiviteter där. Hyra för en förening som förlade ett möte till gården var 5 kronor.

En minnesvärd afton besöktes Fritidsgården av Borås egen Stand up comedian »Kalle Klämma» [Karl Johansson, 1911–1959 / 19111127-573]. Han kunde spela många instrument, såsom såg, kaffekokare och cykelpump. Roliga historier hade han även på lager. Och så kunde han berätta hur ortnamnen hade anknytning till kroppsdelar, såsom Armbåga, Fotskäl, Knärred och (själva poängen!) Rävlanda. Det tyckte vi var roligt på den tiden! Efter framgångarna i Frufällan kunde han sedan framträda i radioprogrammet Frukostklubben hos Sigge Fürst.
 

Min första — och hittills enda — autograf.
 

Fotbollsspelaren Lennart Samuelsson (1924–2012) var också där. Han visade film och berättade om sin karriär. Vem var Lennart Samuelsson? <pdf, 360 kb>
Elfsborg <pdf, 140 kb>
 

Lånekort för Fristads Folkbiblioteks filial i Fritidsgården och dess föreståndare Olof Emanuelsson.

Senare (1958?) inrymdes biblioteket i garaget hos Öhlander i Himlabacken; filialföreståndare var Märta Erikson.

Biblioteket flyttade omkring 1960 till Björkåkra i Mjölkabacken och 1962 till Arnhamra (Ellis Café) med Helene Lagström som bibliotekarie.

Innan biblioteket öppnades i Fritidsgården fanns ett ambulerande bibliotek i Björkåkra. Detta sköttes av Nils Emanuelsson.
 

Radioprogrammet Karusellen med Lennart Hyland

Till de mest populära tillställningarna på 1950-talet hörde idrottsföreningens årsfester, med särskilt barnprogram som inledning.

För de vuxna kunde man inte sätta starttiden för festen tidigare än kl. 20.00, eftersom alla först måste lyssna på radioprogrammet Karusellen med Lennart Hyland.

I Karusellen var förresten Frufällan särskilt utvalt vid ett tillfälle: Lennart Hyland ställde några frågor och endast de som bodde på en viss ort fick ringa och svara. Frufällan var väl ett lustigt namn, tyckte han, och vi blev ensamma om att få svara. Nervös väntan i många stugor innan någon ringde. Stinsen/tågklareraren Hans Samuelsson i Arnhamra, var aningen snabbare än Georg Fagerlund uppe på Berget, och kunde svara på frågorna.

Frågorna handlade om tre aktuella personer och de rätta svaren var: Povel Ramel, Åke »Plutten» Andersson <pdf; 130 kb> (Tre Kronors lagkapten på den tiden) och John »Kinna» Eriksson (statsråd–riksdagsman i 1:a kammaren).

 Samuelsson fick en grammofonskiva (stenkaka, söndrig redan vid leveransen, men signerad »För flugighetens främjande»), en ishockeyklubba (se bild, numera i redaktörens ägo) och Statsverkspropositionen (signerad »Hoppas inte Lennart Hyland ordnar förhör») som vinst.

Frufällan hade skött sig och invånarna kunde andas ut!

En klubba som varit med i ett radioprogram! Mycket ovanligt.

Danskurs

Med tillgång till en fritidsgård i samhället låg det nära till hands att arrangera en danskurs för ungdomen. Och några i föräldragenerationen lockades också med.

Nedanstående kursdeltagare lärde sig gammaldansens turer i en kurs som pågick mellan den 26 januari och 29 mars 1956. Ledare var den kände (som glasmästare, dragspelare och ledare i Borås AIK) Tryggve Schörling.

Stående: Georg Lundgren, Gösta Floberg, Agnes Lundgren, Yngve Johansson, Solveig Andersson, Kjell Persson, Maj Steen, Bo Wallenius, Josef Johansson, <okänd skymd>, Rut Johansson, Maj Söderlund, Kerstin Johansson, Margareta Palmqvist, Agne Nilsson, Märta Eriksson, Sven-Olof Wallin, Marita Fhinlöf, Kerstin Karlsson, Mariann Emanuelsson, Eje Lundgren, Ingrid Larsson, Birgitta »i Konsum»(?).
Sittande: Paulina Nilsson, Henry Söderlund, Ingvar Larsson, Mona Larsson, ledaren Tryggve Schörling, Bernt Carling, Ulla Björnsson, Kurt Stolt, Barbro Motz, Sture Björnsson.
 

Lokalrevyn Revyfällan, 1959.
 

Under ett par år i slutet av 1950-talet sattes en enklare lokalrevy upp. Leif Eriksson inledde med att sjunga »Nu tändas åter ljusen i vår lilla stad» ackompanjerad av syster Märta. Kingston Quartet framträdde på festen också (Kingston Trio var ju den populära gruppen med »mördarballaden» om Tom Dooley vid denna tid). Gunnar Ohlsson spelade gitarr. Ett av inslagen handlade om »Vandaliseringsanstalten», dvs. stationsbyggnaden, där någon tyckte att det fördes busliv. Få var de som höll med om detta, men det blev ett uppskattat nummer.

Det sades att man kunde ta sig in i Frufällans låsta väntsal om man var beväpnad med en stålkam, och kunde peta undan låskolven (men jag vet inte).
 

Den lokala popgruppen The Other Kinks övade i fritidsgården i mitten av 1960-talet. (Originalet The Kinks var ett brittiskt popband som bildades 1963 i London.) När de kände sig mogna för att framträda för en större publik bjöd de ungdomar från när och fjärran till dans. De hade emellertid varken bett ägare eller myndigheter om tillstånd, och det slutade med en utskällning.

The Kingston Quartet.
Thomas Svensson, Lennart Reimer, Jörgen Hallberg, Karl-Bertil Karlsson.
1959.

»Hang down your head, Tom Dooley,
Hang down your head and cry,
Hang down your head, Tom Dooley,
Poor boy, you’re bound to die.»


Lättroad publik.

Slutet

Fritidsgården användes mycket i drygt femton år. När idrottsföreningens verksamhet minskade i omfattning, bland annat på grund av att få ungdomar flyttade till Frufällan, funderade man på hur fortsättningen skulle bli.

Kooperativa, som ägt tomten, hade upphört som affär och fastigheten (med affärsbyggnaden) hade sålts till en företagare. Eftersom han nu ägde tomten och arrendet bara löpte på 25 år fick han i slutet av 1960-talet köpa huset för blott 4 000 kronor.

Därmed var Fritidsgårdens saga all. Men det har hänt mycket roligt där!

Och fortsättningen

Byggnaden om- och tillbyggdes senare till en vanlig villa, men inuti finns fortfarande den gamla Fritidsgården kvar.

Slutet

Nu finns den inte längre. Den 21 juli 2014 brann den ned.