Vid Jutagärde

Jutagärde är en av gårdarna (1/4 mantal skattehemman) i gamla Torpa socken. Det har också kallats Jutabo/Jutebo. Dess manbyggnad låg/ligger alldeles norr om EFS huvudbyggnad (se Aftonsol nedan). Marken har efterhand styckats till tomter för sommarvillor och senare till åretruntboende. Både EFS Sommargård, Villa Ro och Hermanstrand (se nedan) är exempel på detta. Området norr om manbyggnaden fram till Tullen, mellan landsväg och järnväg, hörde också till Jutagärde innan det styckades till villatomter.

OBS! Det kan förvilla att hemmanet Skogsryds manbyggnad blev Skogsryds restaurang, medan Skogsryds station låg nära hemmanet Jutagärde. Hela området söder om Frufällan, fram till sjöändan, brukar kallas Skogsryd. Och fotbollsplanen söder om EFS kyrka kallas i folkmun för Jutagärde, men det är inte hela sanningen.

Lutherska Missionskyrkans sommargård

[Jutaro (enl. Magistratens beslut 1930-06-10), stadsäga 4337A, 4374A]

Idag är EFS (Evangeliska Fosterlands Stiftelsen) sommargård i Skogsryd (eller snarare vid Jutagärde) en välbekant plats. Dit kommer besökare i mängd, även de som inte är medlemmar i kyrkan, för att besöka caféet eller loppmarknaden.

Fastigheten skänktes till Missionsföreningen (gåvobrev 1929-11-26) av fröken Lovisa Lundin (1857-1932), som ägde Jutagärde. Vissa reparationsarbeten gjordes och föreningens predikant fick sin sommarbostad där. En söndagsskola startade omedelbart efter övertagandet (många barn från Frufällan har deltagit i den).

Församlingen kallades ursprungligen Borås Evangeliskt-Lutherska Missionsförening och bildades 1878. En ungdomsorganisation fanns också, De Ungas Förbund (D U F), från 1903, som senare blev ägare  (gåvobrev 1942-12-16). Från 1913 hade man också en samlingspunkt vid Långesten; den hette Fridsberg.

Församlingen har sin kyrka och »huvudkontor» i korsningen Kungsleden–Yxhammarsgatan.

Lutherska Missionskyrkans sommargård vid Jutagärde, Skogsrydsvägen 80.
 

Campingplatsen på Jutagärde På 1950-talet var inte turistströmmen till Borås särskilt strid. Sevärdheterna var få och ingen reklam gjordes för dem. Kanske var det så att Gyltas grotta räknades till de främsta? Nåväl, en och annan turist kom ändå med sitt tält. Och tältplatsen för Borås stad var vid denna tid Jutagärde. Som mest stod det 10–12 tält där samtidigt. Det såg annars ut som idag. Målställningar fanns, för det var här som pojkarna (flickorna hade ju inte börjat med sådant då) sparkade fotboll. Den lilla planen i Frufällan var ju inte mycket att ha, så vid viktigare evenemang drog man till Jutagärde, där även spelsugna ynglingar från Skogsryd och Tosseryd mötte upp. Sjöbo-Vattenverket kunde vara en värdig motståndare. Dessvärre var det så, att under campingsäsongen fick det inte förekomma något störande fotbollsspel på tältplatsen/fotbollsplanen. Ordningsvakten, en äldre man vid namn Theodor Gustafsson från Tosseryd, hade laglig rätt, med hjälp av sin uniformsmössa, att förpassa den spelsugna ungdomen från planen. Ett mycket sorgligt minne!

Infarten till dagens Jutagärde. Skylten, som togs bort 2010, minner om att det en gång tältats här. Här låg Borås stads campingplats fram till ca 1962. När Borås Djurpark anlagts och Knalleland byggts ut kom turisterna i stor mängd. Samtidigt flyttades campingplatsen till Saltemad.

Vilohemmet Aftonsol

[Jutagärde, stadsäga 4323, -24, -29, -36–40, -42]
 

Hemmanet Jutagärdes manbyggnad syns till höger på bilden nedan. Den ägdes av ovan nämnda (se EFS) fröken Lovisa Lundin (se även sidan om Långesten), när hon skänkte den till Frälsningsarmén. De öppnade sommaren 1931 ett vilohem för gamla människor. Aftonsol valdes som passande namn för detta. Upp till sextio personer, fördelade på fyra grupper, kunde årligen tas emot. <Tidningsurklipp, pdf-fil>

Huset till vänster på bilden nedan var ursprungligen en privatbostad, men användes senare i verksamheten, både som övernattningsrum för besökarna och som bostad för föreståndarinnan.

Huset till höger: Ursprungligen mangårdsbyggnad till gården Jutagärde; senare (cirka 1945–1980) De gamlas hem, Aftonsol.
Huset till vänster: Från början bostad, senare personalutrymmen för Aftonsol.
På planen hitom det vänstra huset låg ändhållplatsen Skogsryd; där vände förr stadsbussarna (tidigare Lillhages bussar). Den asfalterade »plattan» där bussen stod finns fortfarande kvar.

Skogskullen, De gamlas sommarhem

[Räfsryd, Skogskullen 1, stadsäga 4375]
 

Skogskullen och Aftonsol (se ovan) kan lätt, så här i efterhand, blandas ihop. De ligger dock ett stycke från varandra. Skogskullen ligger intill gamla Tosserydsvägen, som en gång gick från landsvägen nere vid Öresjö koloniträdgård, upp över järnvägen där den svängde åt höger i en båge (se webbsidan Skogsryds restaurant; bakom Strömparterren).  Föreningen Borås Diakonikrets Sommarhem för gamla inköpte 1932 fabrikören Allan Högbergs villa och byggde om den till sommarhem.

Den 25 juni 2014 brann huset ner till grunden. Förmodligen var det en anlagd brand som avslutade detta kapitel.

<I boken Borås och Sjuhäradsbygden från 1945 skriver Boråskrönikören Ada Damm så här om Skogskullen>
 

Skogskullen 2014, före och efter branden. Fastigheten gränsar till Fristadsvägen (bakom vänstra bilden).     Foto: Lennart Wasling.

 

Strömparterren

Mitt emot Örestrands koloniträdgårdar, 200 m söder om Skogsryds restaurang, gick vägen upp till Tosseryd. Ursprungligen svängde vägen i en båge mot söder, senare gick den rakt upp — båda finns kvar. När den nuvarande landsvägen byggdes 1965 stängdes överfarten.

Vid den gamla järnvägsöverfarten ligger en byggnad med namnet Strömparterren (Räfsryd, Skogslund 3). I denna fanns en tid ett café — Skogslunds Nykterhets-Kafé. Det innehades från 1935 av textilarbetaren Gustav E. Andersson, och stängdes något år in på 1950-talet.
 

Så här berättar Karl-Eric Johansson i Frufällan om Strömparterren:

Gustav Andersson var son till skräddarmästare Edvin Andersson, som var född i Ornunga och drev sitt skrädderi på Nordängsgatan 7 i Borås. Gustav Andersson var född på Furulund i ett litet hus som fortfarande ligger kvar strax bakom »gula huset», Hantverksgatan mot Knallelands parkering.

Gustav var gift med Anna och hade tre vackra flickor varav två är i livet i skrivande stund. De hette Anna-Lisa, Brita och Ulla. Britta hette som gift Elverhag och äger fortfarande det stora vita tegelhuset nere vid stranden mellan ÖSS rodd och Örestrands koloniområde. Gustav arbetade på Merinos textilfabrik och cyklade till jobbet var dag året runt i alla väder. Hans stora intresse var musiken och var en bra speleman, som trakterade piano, cello och violin. Ett av hans intressen var att odla öring och kräftor i den stora dammen som han hade gjort på sin tomt. Det var bäcken från Tosseryd som rann igenom tomten.

Hela familjen Andersson deltog i arbetet med att driva en enklare sommarservering utomhus i sin stora trädgård. Jag minns särskilt de roliga julfesterna med 25–30 personer i det lilla huset , där flödade musiken och långdanserna ringlade upp och ner i branta trappor.

Gustav var min morbror och följaktligen är flickorna mina kusiner, de två nu levande är mellan 82–86 år gamla (2009).

Strömparterren eller Skogslunds Nykterhets-Kafé.
Lägg märke till gamla Tosserydsvägen, som slingrar sig förbi och upp i backen.

 

Privatvillor

Stranden till Öresjö bjöd på exklusiva tomter för boråsare med »sociala ambitioner» vid förra sekelskiftet. Men det krävdes fungerande kommunikationer för att villorna rätt skulle kunna utnyttjas. Några fabrikörer hade automobil redan omkring 1905, men att åka med den hit ut var i längsta laget. Det var därför i stället tåget som kom väl till pass, med stationerna vid Skogsryd och Skogsryds Restaurant.

Här ett par exempel från området vid Jutagärde och alldeles inom stadsgränsen (före 1920 gränsen till Torpa socken).
 

Nedanstående villa byggdes på en tomt där det tidigare låg en sommarstuga med namnet Lerhulan.

Villa Ro byggdes 1900 efter ritningar av arkitekten Lars Kellman (1857–1924), som vid sekelskiftet ritade mängder med hus inne i Borås. Byggherre var handlanden Viktor Svensson, delägare i bl.a. firman Svensson & Hagberg. Han dog 1912. Svärsonen Sven Byttner tog över och senare George Johansson.

År 1922 köptes Villa Ro av Carl Herman Andersson (1872–1941), mera känd som »Thébröds-Andersson» (brodern Elis ägde Lissbo). Under perioden 1950–60 ägdes fastigheten av Torsten Lillhage, som tidigare haft Lillhages bussar. Bland senare ägare finner vi bl.a. ägaren till Lubonyl/Uponor i Gånghester, senare i Fristad, Nils Lundberg; under åren 1972-2014 var Arnold och Birgitta Kristiansson ägare. De senare har döpt om huset till Soludden. Arnolds dotter Åsa Zimmerman med make tog över fastigheten 2014.
 

Villa Ro, senare Soludden, Skogsrydsvägen 91 (mittemot manbyggnaden för Jutagärde).     Foto: Karl Eric Johansson

Hermanstrand är namnet på fastigheten på bilderna nedan. Huset byggdes 1912 av Herman Roscher (1859-1925; disponent vid Kilsunds AB) och kallades först för Heimdal. Senare ägare är Hilma Frantzich (gift med Adolf, författare till Frieriet på Frufällan //se under rubriken Kultur på startsidan) och från cirka 1950 Göte Johansson med familj (»Algots»).

Hermanstrand (Heimdal) vid Jutagärde, Skogsrydsvägen 87.