Åter till:
Orkestersida
|
|
Åter till: |
Klicka på en bild för att få en större version och musikernas namn.
 Ingemar Sambrants ensemble, 1952 |
Saxofonisten Ingemar Johansson (f 1928) – namnbyte till Sambrant 1948 – var med i den ursprungliga uppsättningen av Leif Gothlins/Jean Josefsons ensemble 1946. Under åren 1951–53 gjorde han ett tillfälligt avhopp från denna orkester och ledde sin egen Ingemar Sambrants ensemble, ett sjumannaband.
Denna orkester hade sitt första framträdande i Ramnaparken den 3 juni 1951. Den ursprungliga besättningen var: Ingemar Sambrant (as), Torsten »Totta» Lorentzon (ts), Stig »Myra» Larsson (tp) – de två senare hade båda spelat med Bosse Lidén tidigare –, Inge Johnsson (bs), Bo Harström (p) – hade haft eget band en kort tid, Gunnar Andersson (b) och Jörgen Johansson (dr).
Lorentzon på tenorsaxen ersattes efter knappt ett år av »regementaren» xxx Lindblom och efter ytterligare ett halvår av Olle Jansson. »Totta» och Lindblom återkom sedan för kortare gästspel innan Stig Netzler tog vid i maj 1952.
Inge Johnsson var med hela tiden; »Myra» Larsson nästan likaså. Han ersattes i november 1952 av Sture Kjelldén, »regementare» även han.
Pianot hanterades av Bo Harström med en kort tids inhopp av xxx Eriksson. Gunnar Andersson kom från Leif Sandberg och var också med under orkesterns hela livslängd. Jörgen Johansson hette trumslagaren, som i början av 1952 ersattes av Pelle Hultén.
Den 18 januari 1953 upphörde Ingemar Sambrants ensemble efter en spelning i Friggahallen. Kapellmästare Sambrant gick då tillbaka till Jean Josefson (där han gjort gästspel under tiden med egen orkester). Andersson, Hultén och Netzler gick till Curt Alms orkester som 1954 ombildades och blev Leif Sandbergs orkester.
Ingemar Sambrant hade från maj 1951 till april 1952 även en annan
sättning, anpassad för gammaldans (under utomhussäsongen spelade den enbart i Ramnaparken,
inomhussäsongen i Friggahallen). Där ingick trumpetaren Herman Dahlberg, Olof Asklöv,
dragspelaren Karl Andén och pianisten Fred Josefsson. De två senare tillhörde
normalt Roxy-orkesterns fasta garde. (Hedelin, Håkan Wallander (ts), Ray
Clifford???)
Mer om Ingemar Sambrant kan läsas under Jean Josefsons
orkester, till vilken han alltså återgick 1953 och tillhörde tills den upphörde 1963.
Därefter tog han själv över orkestern och döpte om den till Jean Josefson Pop
Sixers; senare ombildad till Sam Brandt & Brudarna.
Ingemar Sambrant är väl den Boråsmusiker som har hållit igång längst av alla.
Efter ovanstående sejourer höll han igång med allehanda konstellationer under
resten av 1900-talet och även in på nästa millennium. Under åren omkring 1990
samlade han traktens bästa musikanter kring sig och startade Ingemar
Sambrants big band. De gjorde en del framträdanden och vid ett par
tillfällen spelades konserterna in och lagrades på CD-skivor. Några låtar ur
dessa kan avlyssnas nedan (snart).
Michael Eriksson (p), Lars-Göran Carlsson (tb), Toivo Sandberg (b), Åke
Göransson (dr), Martin Barkstedt (tp),
Bertil Bengtson (ts, cl), kapellmäst. Ingemar Sambrant (as, cl), 1997.
När jazzmusiken upphörde att vara dansmusik i början av 1960-talet upplöstes Jean Josefsons ensemble. Ingemar Sambrant övertog inte bara orkestern (se Jean Josefsons ensemble), utan också alla arrangemang för omkring 300 melodier. Många av dem är gjorda av storheter som Bengt Hallberg, Bengt-Arne Wallin, Claes Rosendahl och Gösta Theselius. I nära 35 år låg denna kulturskatt nedpackad och oanvänd.
Ingemar Sambrant och Bertil Bengtson är de enda kvarvarande från Josefson-epoken, men de övriga medlemmarna i septetten är rutinerade musiker. Orkestern framträdde under ett par år omkring 1995.
