Föregående sida

Ur boken
Christian Lovén, Borgar och befästningar i det medeltida Sverige, 1999, ISBN 91-7402-293-8
Kapitlet »Befästningsanläggningar med okänd bakgrund».

Lönnarp, Böne sn, Västergötland

Lönnarp är belagt första gången 1349. Riksrådet och lagmannen Nils Abjörnsson (Sparre av Tofta) har donerat påbörjade hus, värderade till 4 mark penningar, i Lönnarp till byggandet av Ingareds kyrka. Varken byggnadernas värde eller det faktum att godset donerades till kyrkan tyder på att det fanns en fungerande befästning här. 1366 och i slutet av 1400-talet nämns Lönnarp på nytt, men det tycks då bara ha varit landbogods.

Intill den nuvarande gården finns en udde kallad Villaholmen. Den är avskuren med en mycket brant och djup grav. Strandhak visar att sjön är sänkt omkring 2 m, och graven har tidigare varit vattenfylld. Området innanför graven har varit 100 m långt. Flera husgrunder finns kanske, men östra delen är täckt av tät buskvegetation och svår att överblicka.

Jorden från graven är upplagd på båda sidor istället för bara på insidan. Detta kan betyda att graven inte är anlagd i befästningssyfte. Dess botten är inte så fylld av jord som man kunde förvänta sig om den hade grävts under medeltiden, och de branta sidorna pekar också mot en senare datering. Troligen är dock graven medeltida. I norr löper ett dike som har sin fortsättning i graven. Det är dock omöjligt att graven anlagts bara för att fungera som dike, eftersom det hade varit betydligt enklare att låta ett sådant mynna i viken på nordsidan. Den rimligaste tolkningen är att diket grävdes efter sjösänkningen och att man då restaurerade graven för att ge diket en fortsättning.

Trots den imponerande graven förefaller Villaholmen ha varit en tämligen svag befästning. Om ett värn löpte längs stränderna var den medelstark, men inga spår efter något sådant syns. Gården ligger vid Vinsarpssjön, med sätesgården Vinsarp i närheten. Sjön genomflyts av Ätran, vilket gav goda kommunikationer. Troligen var Lönnarp sätesgård under någon period och befästes då.

 


 
Föreningen Änglagårdsbilen – startsida