Handöl – historia & nutid

Handöls historia är lång. På vissa ställen runt Ånnsjön är klimatet överraskande gynnsamt för odling, vilket kan förklara varför människor sökte sig till platsen redan på stenåldern. Minnen från denna tid finns i de berömda ristningarna vid Landverk nära Ånn. Ett jägarfolk har där lämnat spår efter sig.

Gamla gravar från järnåldern finns dessutom öster om byn.

I den äldsta bevarade jordeboken från 1546 upptas bonden Oluff i Handvig, som betalade en skatt på 5 hermelinskinn och 2 skilling för sin gård. I räkenskaper över lagmansränta 1564 nämns Anders i Handöll.

Jämtland-Härjedalen blev svenskt 1645, efter freden i Brömsebro.
Försvenskningen tog cirka 100 år.

Täljsten och vattenkraft

Handöls utveckling är nära förbunden med täljstenen i berget Täljstensvalen – den enda förekomsten i Sverige som är värd att bryta. Det berättas att redan för flera hundra år sedan bröt bönderna i Handöl täljsten, som de sedan bearbetade under vinterhalvåret till grytor, ugnar och annat, som sedan såldes på marknader. En marknad i Levanger vid Trondheimsfjorden är känd sedan urminnes tider och den besöktes av många bönder från Handöl och övriga Jämtland. Täljstenen gjorde handölsbönderna förhållandevis välbeställda. Många fick fick också en extra inkomst som forbönder.

När bönderna 1869 sålde sina rättigheter till brytning och vattenkraft till ett konsortium lades grunden till en industrialiserad tillverkning. Denna inriktades mot städernas befolkning och estetiskt tilltalande produkter såsom kaminer, urnor och prydnadsföremål dominerade. Vid världsutställningen i Paris 1889 fick man pris för sina produkter.

År 1899 köptes Täljstensberget av ett nybildat bolag, Handöls Täljstens och Vattenkrafts AB, som bl.a. byggde kraftstationen i Handölan (Handölsån) 1915. En ombyggnad av kraftstationen, då man tog mycket vatten via en tunnel med inlopp längre uppströms, gjordes 1985. Den ingår numera i Jämtkraft AB.

Den ursprungliga nedre kraftstationen har 36 m fallhöjd och effekten 750 kW. Den övre stationen från 1985 har 71 m fallhöjd och ger 1 500 kW. Vattenflödet genom turbinerna är 2,4 kbm/sek, vilket är ungefär 1/10 av det totala flödet i forsen. Totalt kan man ur Handölan få energimängden 10 milj. kWh/år. Det är cirka 1/500 av vad en kärnkraftsreaktor i Barsebäck gav på sin tid!

Efter en förödande brand 1908 ombildades bolaget till Handöls Nya Täljsten och Vattenkrafts AB. Kaminerna blev därefter helt dominerande produkt och under företagets glansperiod på 1940-talet hade man 130 anställda. År 1946 var det dags för nästa ägarbyte då Höganäs AB köpte industrin. Marknaden för kaminer sviktade efter kriget och tillverkningen inriktades på talk, som användes vid annan tillverkning såsom av pappersmassa och takpapp.

»Kalkning» av försurade sjöar görs också med mald täljsten/olivin. Effekten är mer långtidsverkande och pH-värdet ökas långsamt, vilket är en fördel jämfört med vanlig kalk.
 

I mitten av 1980-talet beslutade Höganäs AB att lägga ner företaget. Åre kommun bildade då ett bolag och köpte de delar av verksamheten som inte avsåg vattenkraft. Det kommunala bolaget förvärvades några år senare av VD:n i bolaget. Antalet anställda ökade från knappa 10 till drygt 60. Fabriken byggdes ut, kaminstensdelen fick nytt liv och ett nytt brott öppnades. Av olika olyckliga omständigheter gick företaget i konkurs 2001. Konkursboet köptes av ett schweiziskt kaminföretag (Attika) som drev företaget till våren 2004 då norska »Granit 1893»-koncernen övertog ägandet.
 

Bilder på fabriken:
1920
1930
Arbetare (1920)
 

Hanriis stenverkstad
 
Intresserad av moderna täljstenskaminer?
Köp en!
(de tillverkas dock inte i Handöl.)
 




Täljsten är huvudsakligen en blandning av mineralerna talk, dolomit och klorit.

Olivin är uppbyggt av forsterit och fayalit.

Båda mineralerna är magnesiumjärnsilikater.

Kommunikationer

När bönderna från Handöl skulle till sina marknadsplatser var det häst och släde som användes och färden gick ofta genom väglöst land.

Karl XIV Johan gav under sin regeringstid order om att en mellanriksväg, med en bredd av hela 5 m, skulle byggas mellan Sundsvall och Trondheim. Denna väg hade i huvudsak samma sträckning som nuvarande europaväg fram till Duved, men där följde den gamla sträckningen mot Skalstugan och Levanger. Den var därför inte till så stor glädje för invånarna i denna del av Jämtland. Fram till 1959 fanns bara landsväg österifrån till Ånn (slutade vid FBU-lägret). Vägen drogs detta år (invigning) fram mot norska gränsen.

Järnvägen till Trondheim stod klar 1882 och därmed förbättrades förutsättningarna för täljstenstransporter. Någon väg fram till Enafors fanns dock inte, utan stenen forslades över myrarna i en 8 km lång linbana, byggd 1917. Vägen Handöl – Enafors byggdes 1936, med en annan bro över Handölan, men då fanns fortfarande bara järnvägsförbindelse från Enafors.

Vägen Handöl – Storulvån stod klar 1967. En ombyggnad — och ändring av sträckningen där snön låg som djupast — gjordes 2006. Vägen blev då belagd; 7 m bred första kilometern, 4 m bred resten av sträckan.


Poststämpel från invigningsdagen,
vägen Ånn – Storlien.

Armfeldts karoliner

Mycket har skrivits om katastrofen som följde på Armfeldts fälttåg mot Trondheim 1718. På länkarna till höger finns en del att läsa om detta.

 
Krigståget
Följderna
pdf-dokument

Kopparbrytning

Efter försök med brytning av blyglansmalm i norra Jämtland påbörjades bearbetning av en kopparkismalm på Storsnasen strax intill nuvarande vägen till Storulvån. Detta blev början av en 150 år lång period av malmbrytning i västra Jämtland. Men det var bara under några få år 1738–42 som kopparmalm bröts i dessa gruvor. Detta var också det första ställe i Jämtland där kopparmalm bröts.

Fyra gruvor togs i bruk och fick följande namn: Intressentgruvan (Storgruvan), Eriksgruvan (Erics ort/ Lilla gruvan), Knippan och Direktörsgruvan (Directeurens ort/ Bergmästargruvan). Intressentgruvan var närmare 40 meter djup.

Malmen fraktades ända till Järpen, en sträcka på över sju mil på dåliga eller obefintliga vägar. Ett smältverk — Järphyttan — anlades år 1739 i närheten av Hjerpe skans, som byggts som befästning mot Norge. Jämtland hade blivit svenskt knappt hundra år tidigare, och två återerövringsförsök hade redan ägt rum. Förmodligen vågade man därför inte förlägga en hytta så nära norska gränsen som i Handöl.

Bolaget som bedrev kopparframställningen hette först »Intressentskapet för Ålders blygruva» efter Oldengruvan i Offerdal, men döptes nu om till »Järpe kopparverk». Den sammanlagda kopparmängden som framställdes av handölsmalmen uppgick till 8 160 kg (1739–40 bröts 400 tunnor malm). Kopparen fraktades från hyttan i Järpen till Avesta.

Vid gruvan fanns flera byggnader: malmbod, smedja, stigarskjul och tak över ingångarna. Dessutom uppfördes bostäder i byn. 14 arbetare var sysselsatta i gruvdriften.

Förhållandena i och kring gruvan var mycket besvärliga: olyckor inträffade i gruvan, forbönderna vägrade köra malmen, det var svårt att få mat dit upp osv.

Anledningen till att Handöls gruvor lades ner var dock inte att malmen tog slut. Förklaringen är att man påträffade kopparmalm närmare befästningen i Järpen, nämligen i Huså. Den 23 augusti 1742 flyttades gruvarbetarna med utrustning från Handöl till Åreskutans sluttning mot Huså. Två år senare öppnades även Fröå gruva. Men Handöl var först !!!

Hundra år senare såldes koppargruvorna till handölsbönderna, som år 1837 startade ett nytt bolag och återupptog driften. Gruvorna länspumpades och 1839–1840 bröts 5 ton. Smärre mängder bröts fram till 1853, då brytningen definitivt upphörde.

 

Lappkapell

Till sevärdheterna i Handöl räknas också lappkapellet. Utsyningen av området gjordes 1796, byggnaden tycks ha varit färdig omkring år 1800 och invigningen av det nya kapellet synes ha skett 1806.

Bakgrunden är att prästen (pastor lapponum) hade för stort område för själasörjning och »twinga dem till ordenteliga sammankomster». Byggnaden uppfördes av bönder och Fjällallmoge tillsammans; de förra satte upp väggar och tak, de senare svarade för golv, fönster, altare och övrigt inrede.

Handöl blev under några årtionden samlingsplats för lapparna i Åre- och Undersåkersfjällen. Med 1800-talets avvittring berövades lapparna stora delar av sina tidigare områden och Handöl kom att ligga vid sidan om de egentliga lappmarkerna. Kapellets roll minskade, och när Vallbo lappkapell uppförts 1863 hade det spelat ut sin roll som lapsk samlingsplats.
 

Den förkristna samiska religionen, av vilken rester kan spåras ännu i början av 1600-talet, motarbetades av kyrkan, ofta i våldsamma former. I mildare former fortsattes kristnandet på 1700-talet i Sverige under ledning av det s k Lappmarcks ecklesiastikverk. Den gamla samiska religionen var, i likhet med de östliga frändefolkens, schamanistisk med schamantrumman som det viktigaste kultredskapet. Schamanen kallades nåjd (noaidi).

Det förtjänar att påpekas att 1600-talet var en ortodox tid i svenskt kyrkoliv. År 1608 hade t.ex. Karl IX infört Mosaisk lag (De tio budorden, »öga för öga, tand för tand ...») i svensk lag. Det är därför inte specifikt den lapska regionen som utsätts för myndigheternas »renlighetskrav». Inga avvikelser från den rätta läran tilläts.

Samefakta
 
Karta över renbetesfjällen
(pdf, 300 kb)

Skola, affär och pensionat

I de centrala delarna av Handöl kan man se rester av annan verksamhet från fornstora dagar. De stora röda byggnaden som numera kallas pensionat Handöl var tidigare folkskola.

På andra sidan vägen finns ett träbeklätt hus, som har varit affär. Denna var i bruk till 1985, återuppstod och lades definitivt ner 1987. Under några år fanns sedan en butik i gamla folkskolan. Intill den gamla affären fanns också en kiosk — Julias kiosk. Den senare inrymmer sedan 2014 en inrättning för Thaimassage.

Till de nyare satsningarna i byn, med hjälp från bl.a. EU:s strukturfonder, hör Handöls kulturhus (Hanriis café). I den ombyggda gamla sågen strax nedanför täljstensfabriken finns utställningar, café och butik. Byggnader och utställning ägdes ursprungligen av Stiftelsen Handöls kulturhus, men såldes 2012 till dem som drivit caféet under flera år (mor och dotter).

Handöls hemslöjd drevs en lång tid av Annie Paulus, med bl.a. lädervaror som tillverkats av dottern Lottie.

Intill Lappkapellet fanns under åren 1959–2012 en anläggning som kallades Snasalien. Det var en rekreationsanläggning för poliser — Sveriges Polismäns Helnykterhetsförbund, SPHF.

 
 
Handöls stugby
(med bilder från omgivningarna)
 
 
 
Hanriis café
 
 
 
SPHF Snasalien

Fågelskådning

Ånnsjön är känd som en av norra Sveriges förnämsta fågelsjöar. Bakom Pensionat Handöl står ett fågeltorn med fritt tillträde.
 

Ånnsjöns fågelstation

Sv Ornitologiska Förening

Ånnsjön

Mångtusenåriga träd

Vi har lärt oss att inlandsisen försvann för drygt 12 000 år sedan. Ändå finns det rester av döda björkar nära Åreskutans topp som är 17 000 år gamla. Hur kan det komma sig? Jo, det beror på att isen sjönk efterhand och att bergstopparna därför kom att ligga över isens nivå, och där växte träd för länge sedan.

Vi har också lärt oss att granen invandrade sent till Skandinavien. På senare tid har man dock upptäckt att granen har en mycket längre historia i landet än vad man trott tidigare. Ännu finns granar i vår närhet, som fortfarande lever och är mellan 5 000 och 10 000 år gamla!!! Läs om dessa mångtusenåriga granar. I vår omedelbara närhet, på Getryggen, finns den 5 700 år gamla granen Old Pompe.

Koordinater (WGS84)
Granen Old Pompe
 63º10.361´N
012º21.658´E
770 meter över havet.

Antalet invånare

År 2006 var antalet invånare i Handöl 57. I Ånn bodde då 112 personer och i Enafors–Åsan ytterligare 15.

 

Kändisar

Mycket mer finns att säga om Handöl. Som t.ex. att de duktiga skidåkande bröderna Göransson kommer nere från byn. De har nu lagt laggarna på hyllan och går i pappa Jan Martins fotspår (flygspår?) — helikopterflygning lockar. Helikopterstation finns i Handöl och firmanamnet är Helitrans AB. De har två helikoptrar, en mindre för 3 passagerare och en större. Man kan t ex hyra den lilla på tid och se fjällen från ovan. Kan rekommenderas för den som vill uppleva något extra.

Och minsann, har vi inte efter vintern 2004 en world cup-vinnare i Ski Cross i fritidsbyn! Jesper Brugge heter han och var tidigare landslagsman i slalom (bild). Den 18 mars 2005 blev han dessutom silvermedaljör i VM (World Ski Championships) i denna gren! Tävlingen går till så att fyra åkare startar samtidigt och tar sig genom portar och över hopp, med en och annan tackling, den snabbaste vägen till målet.

När vi ändå är inne på kändisavdelningen finns också en koppling till vår sångfågel Helen Sjöholm, som ibland återhämtar sig häruppe i familjens stuga.

Ski Cross

Räknas till »Free Style»-grenarna av FIS.


Slutet: