Bilfabriken Mathis historia kan delas in i olika perioder, beroende på inriktningen av tillverkningen eller på dess tyska och franska epok. Staden Strasbourg, som ligger i Alsace/Elsass, tillhörde Tyskland efter fransk-tyska kriget 1870–71. Efter första världskriget bytte Strasbourg och därmed även Mathis nationalitet till Frankrike igen. Tiden 1871–1918 är därmed tysk för stadens och Mathisfabrikens del. |
Strasbourg, Alsace, Frankrike |
Den tyska perioden – BugattiEmile Ernest Charles Mathis föddes i Strasbourg den 15 mars 1880. Hans far ägde ett hotell i staden. Redan vid 12 års ålder började han en teknisk utbildning i England. När han kom tillbaka 1898 grundade han ett företag för bilförsäljning och reparationer. De tidiga bilarna var endast prototyper för experiment, trots att det bland de första fanns en verkligt stor 4-cylindrig motor på 100 hkr. Han hade agenturen för det amerikanska bilmärket De Dietrich. År 1902 mötte han Ettore Bugatti i De Dietrich-fabriken i Niederbronn. Tillsammans planerade de att ställa upp i rallyt Paris–Madrid samma år. En bil byggdes, men arrangörerna hindrade dem från att deltaga. Ettore Arco Isadore Bugatti föddes 1881 som son till två konstnärer från Milano. Han följde först familjetraditionen och gick i konstskola, men vid 17 års ålder slutade han och tog arbete i en cykelfabrik, Prinetti & Stucchi i Milano. Det var där han byggde prototypen till sitt första fordon, en trehjulig motorcyckel. Bugattis första bil visades vid motorsalongen i Milano 1901 och belönades med »Grand Prix» av den franska automobilklubbarna. Bilen började tillverkas i Tyskland under namnet De Dietrich-Bugatti. 1903 byggde Bugatti sin första racingbil. Företaget De Dietrich slutade med sin biltillverkning 1904 och detta blev starten för två unga kompanjoners karriärer. I april 1904 gick Emile Mathis och Ettore Bugatti ihop för att tillverka bilarna Hermes–Simplex eller Mathis–Hermes. Bugatti stod för konstruktionen. Företaget kallades Mathis & Co, men Mathis ville inte »lägga alla äggen i samma korg». Han startade därför ett annat företag E.E.C. Mathis för försäljning i Tyskland och närliggande länder av bilmärkena De Dietrich, Panhard, Rochet och Schneider. För Minerva och FIAT hade han generalagenturen i Mellaneuropa. Detta gav honom en solid finansiell bas, vilket behövdes då biltillverkning var hazardbetonad vid denna tid. År 1906 var Auto Mathis Palace den största bilförsäljaren i Tyskland och en av de allra största i världen! Mathis och Bugatti gick skilda vägar redan 1906. Bugatti var i främsta rummet intresserad av sportbilar och högkvalitativa fordon, medan Mathis ville satsa på billigare bilar. Bugatti konsulterades dock även för senare konstruktioner. |
<klicka på bilderna.>
|
FlygplanFörutom bilar var Emile Mathis också intresserad av flygplan, en annan ny teknologi. År 1910 flög ett plan med en av hans motorer över katedralen i Strasbourg. Det var det första franska flygplanet och skänkte ära till fransmännen i det till Tyskland annekterade Alsace. BiltillverkarenAmbitionen att bli en riktig biltillverkare ledde till att Mathis under 1911 byggde en fabrik i La Meinau, nära Strasbourg. Där tillverkades först mindre modeller som Baby, Populaire och Babylette. Många olika chassier tillverkades för att fylla efterfrågan från olika kunder. Den första sanna Mathisbilen tillverkades 1910. De små välgjorda modellerna Babylette (1100 cc) och Baby (1300 cc) [»Änglagårdsbilen»] gav Mathis ett gott rykte under förkrigstiden. Tävlingar intresserade honom också. Han ställde själv upp i flera och hade stora framgångar. Ofta hade dock hans bilar alldeles för liten cylindervolym. Bolagsnamnet Mathis A.G. registrerades den 10 april 1914. |
|
Första världskriget 1914–18Under kriget tillverkade Mathis främst ambulanser och lastbilar för den tyska armén. Emile Mathis tog värvning och uppmanades att tillverka industriprodukter i Schweiz och Italien. När det rätta tillfället dök upp gick han över till de franska styrkorna och hade då stora summor valuta med sig. |
|
Mathis-agenturen till AB Automobilimport – PhilipsonsGunnar Valfrid »Gunnar V» Philipson (1883–1970) inledde sin karriär som bilman 1906. Han sökte efter agenturer på olika märken för försäljning på den svenska marknaden. Svårigheterna var stora, då det fanns många biltillverkare, men de flesta gick i konkurs efter en kort tid. Från Mathis-fabriken i Tyskland fick han då och då köpa ett par nya småbilar, men generalagenturen fick »Gunnar V» först under första världskriget. Han bildade 1915 AB Automobilimport, och fick mycket tack vare sina tidigare inköp samma år agenturen för Mathis – en affär som kom att bli mycket lönsam. Under några år blev Mathis det huvudsakliga märket för nybilsförsäljning hos Philipsons. |
|
Perioden 1919–24Direkt efter krigsslutet började Mathis åter tillverka bilar. I slutet av 1919 kom två förbättrade förkrigsmodeller ut från fabriken. Det var modellerna 8/10 H.P. ”S” och 10 hkr ”SB”, vilka blev stora succéer. Större bilar följde, bl.a. en 6-cylindrig 1922. De flesta modellerna hade sidventilsmotorer och 4-växlad låda. 1923 och 1924 var mycket lyckosamma år för Mathis på tävlingsbanan. De två första platserna i Grand Prix of Tours och de tre första i Lyon gick till Mathis i touringklassen. Dessa bilar hade bl. a. överliggande kamaxel och topplock med 8 tändstift. Även ett världsrekord i ekonomikörning tillföll Mathis, 4,4 l/100 km körning. En 6 hkr modell klarade sig på 2,38 l/100 km! Produktionen i fabrikerna ökades nu raskt genom användande av moderna sammansättningsmetoder. 1920 tillverkades 12 bilar per dag, 1923 var man uppe i 50 och det dubbla ett år senare. Det innebär en årsproduktion på cirka 25 000 bilar i mitten av 1920-talet. |
|
Perioden 1925–291925 var ett märkesår för Mathis vad gäller kvaliteten på motorerna. Man började t.ex. använda trycksmörjning. Ett uthållighetstest genomfördes under hösten: 30 000 km på 30 dagar, 1 000 km per dag med stopp enbart för förarbyte och bensinpåfyllning. Efter denna prestation visades bilen upp runt om i landet och vittnen har bekräftat att denna bil gick 100 000 km utan problem. Därefter följde flera uppmärksammade modeller bl.a. från 1927 den populära Emysix (6 cylindrar) i flera modeller. Tyst, treväxlad låda hörde till modellen. Emysix såldes med följande slogan: »Se upp för fienden – vikten!» Bilen vägde endast 991 kg. Denna modell blev grunden för alla efterföljande sexor och åttor från Strasbourg. Redan 1925 tog Emile Mathis kontakt med den amerikanska bilindustrin, bl.a. Ford, för ett eventuellt samarbete. Stora planer fanns, men inget hände då. |
|
Perioden 1930–34Denna period är känd för de många modellerna som presenterades och som tillverkades på fabriken i Meinau. Antalet anställda på fabriken var 12 000–15 000. Produktionsbandet var 850 m långt. Bilar med motorer i budgetklass (0,9 l) och lyxklass (5 l) tillverkades. 1933 introducerades den populära EMY4 för att locka köpare i dessa ekonomiska kristider. De hade 1,5 l motor, synkroniserad växellåda och modern karossform. Detta var den sista Mathismodellen före kriget. Under denna tid tillverkades även andra fordon i fabriken av främst mindre slag. |
|
Mathis + Ford = MatfordEmile Mathis sökte vidare efter en amerikansk partner. Han startade i oktober 1934 företaget Matford tillsammans med franska Ford. Den första bilen Matford V8 Alsace byggdes i Strasbourg och medföljde atlantfartyget Normandie på hennes jungfruresa, för att visas upp för Henry Ford. Mathis skulle tillverka Fords V8-modeller för den franska marknaden under märket Matford. Motorerna var amerikanska V8:or och karossen pressades i Strasbourg. I början tillverkades Mathis och Ford sina bilar bredvid varandra, men Mathis pressades tillbaka av Ford. Denna serie varade ända till 1961, först under Fords kontroll och efter 1954 under Simcas (Ford Vedette resp. Simca Vedette). Inför krigshotet byggde franska Ford en ny fabrik i Poissy utanför Paris och samarbetet med Mathis upphörde. |
|
Andra världskriget, 1939–45Kriget bröt ut och de tyska trupperna gick in i Elsass/Alsace. Emile Mathis hade händelserna från första världskriget i färskt minne. Han monterade därför ner fabriken i La Meinau och satte upp den i Athis-de-L'Orne i Normandie. Mathis for till Amerika och grundade MATHAM Corp. (MAThis AMerica) på Long Island i New York. Han fick kontrakt med de allierade och tillverkade där granater i enorma mängder – så många att han dekorerades efter kriget, som förste utlänning, med en viss utmärkelse. Tyskarna tog över resterna av fabriken i Strasbourg och tillverkade där senare Junkers flygplan. Emile Mathis medverkade sedan till att fabriken kunde bombas av de allierade 1944. |
|
Efter 1945Efter krigsslutet hade Mathis-fabriken svårt att komma igång igen. Marshallplanens hjälp gällde inte för bilindustrin. Emile Mathis själv kom inte tillbaka till Frankrike förrän i juli 1946. Underhåll av amerikansk krigsutrustning skedde först i fabriken och senare monterades amerikanska lastbilar och traktorer där. Mathis S.A. förberedde produktionen av två nya bilar, modellerna V.E.L. 333 och 666, vilka var revolutionerande konstruktioner för sin tid. Efterkrigstidens restriktioner gjorde dock att de aldrig kom i serieproduktion. I stället togs en ”jeep” och en framhjulsdriven 3-hjuling (700 cc) fram, men därav blev just inget heller. Mathis tillverkade sin sista bil 1950. |
|
Slutet för MathisFörbryllad av efterkrigstidens förhållanden och utan mellankrigstidens entusiasm (dessutom utan arvinge) tappade Emile Mathis intresset för sina industrier. Ekonomiska bekymmer tillstötte under tiden 1953–56. Emile Mathis dog den 3 augusti 1956 i Geneve. Citroën tog över resterna, men själva företaget Mathis S.A.
fanns kvar i registren fram till 1980, då hans andra hustru dog. Därmed gick epoken Mathis i graven – företaget som räknas historiskt som nummer fyra av Frankrikes biltillverkare.
Peugeot, Renault och Citroën ligger före. |
Frankrikes största biltillverkare: |
|
Källor: |
