När vår förening för några år sedan fick den s. k. Änglagårdsbilen – en Mathis från 1911 – var det inte bara en verklig klenod som kom i vår ägo. Det var också bygdens första bil, med en historia som är väl känd och som fortfarande intresserar en bred allmänhet. Senare har bilen visat sig vara världens äldsta av detta märke! Detta är faktorer som förpliktar och som gör, att vi måste vara extra varsamma om vår gamla Mathis.

Målsättningen från början var att inte gå för långt med renoveringen och skälet är densamma som om man har en gammal sliten Rembrandt därhemma – bättra inte på den även om du kan tycka att det skulle behövas. Originalskick värderas alltid högst. Bilen skulle därför renoveras till s.k. bruksskick.

Så blev det nu inte. Bilen plockades ner i sina minsta beståndsdelar. Det är då svårt att låta bli att byta en rutten trädetalj eller en rostig plåt. Lacken var också illa åtgången och inte i närheten av originalnyans; klädseln för länge sedan utbytt och halvvägs uppäten av möss.

Vissa skavanker på karossen tyder också på att bilen kan ha varit med om en kollision – eller annan våldsamhet.

Slutresultatet av renoveringen blev en bil som i de flesta avseenden förmodligen är snyggare och av bättre kvalitet än den var som ny.

Chassiet

Vintern 1995–96 gjordes ett omfattande arbete med chassi och motor. Olika experter runt om i landet anlitades, och även någon utomlands, för att göra arbetet.

Chassiet renoverades av Lasse Malmberg, Sollentuna. Vissa detaljer riktades och svetsades. De främre bladfjädrarna satt snett, och därmed också framaxeln, vilket kan tyda på en tidigare kollision. Fjäderpaketen är utbytta.

Bromsarna gjordes i ordning osv. Hjulen renoverades, lackerades och försågs med nya däck. Nya skvättskydd i gummi monterades inne i framskärmarna.

Många frågar om däcken, men de är faktiskt lätta att få tag på. Veteranbilar är en stor verksamhet i världen och många dimensioner nytillverkas. Ganska dyra dock: 2 500 kronor per styck när de var nya; numera mer än det dubbla.

Motor och kylare

Motorn togs omhand för renovering av Ivan Westermark i Borlänge. För att få motorn att fungera fick först en spricka i motorblocket svetsas igen. Det var också nödvändigt att byta alla fyra kolvarna. Nya kolvar göts i England av N G Pearson Automotive Engineers efter originalspecifikationer. Motorblocket borrades om, med en aning större diameter än originalet (65,50 mm), av Borlänge Motorrenovering AB. De slipade även vevaxeln och göt om och passades in vevstakslagret. Tre vevstaksbultar nytillverkades, liksom tre cylindertoppspluggar av brons plus två pinnbultar i rostfritt stål för vattenlocket. Nya ramlagerbussningar av blybrons svarvades och packningar i papper (klingelit) och kork tillverkades. Förgasaren har genomgåtts och putsats. En chokestång (genom kylaren) har monterats. Cirka 100 timmar tog detta arbete.

Växellådan har inte rörts ännu. Ett missljud på vissa växlar kan dock kräva en insats så småningom.

Kopplingen av läderkonstyp har fått ny kona.

Magneten har krånglat en del och under några år har bilen haft en utbytesdel monterad. Den renoverade originalmagneten kommer snart på plats igen.

Endast högtändning (för bensindrift) används. En extra bensinkran har monterats.

Kylaren skickades till England (genom Bil-Kyl Specialisten i Hisings Backas försorg) och försågs med nytt innanmäte. En ny kylarknopp göts av Fongs Gelbgjuteri i Gränna.

Karossen

Under två år har en grupp medlemmar i föreningen träffats i en lokal, som Dalumverken ställt till förfogande, för att arbeta med karossen. Varenda del har plockats isär och dess skick bedömts för eventuell återanvändning. Ingenting har slängts bort i onödan, men vissa ruttna trädetaljer har alltså ersatts med nya, rostig plåt har bytts ut osv. För nya trädetaljer har träslaget ask använts (i originalet hade oftast bok nyttjats – nästan alltid brukade man förr lokala träslag).

Karosskorgen är uppbyggd av plåt runt en trästomme. Stommens nedre delar var nästan överallt upprutten. Nya bottenbalkar har tillverkats, golvet har bytts ut och vissa sidoribbor likaså.

Nedre delen av sidoplåtarna var på några ställen rostiga. Nya delar har svetsats samman av Göran Karlsson i Jönköping. Plåten bakom framsätet har också bytts ut (den gamla var delad och utjämnad med en hel kaffekopp tenn – förmodligen var den utbytt tidigare). På något ställe kunde den ursprungliga vinröda nyansen upptäckas; i övrigt var hela bilen grönmålad (militärfärg?) med en lack som för länge sedan krackelerat och delvis ramlat av.

I den gamla vindrutan saknades en bit och en ny ruta fick anskaffas. Skruvarna i mässing, som låser fast lutningen på rutan, är nytillverkade.

Fotstegens brädstomme var rutten och byttes. Den räfflade plåten är återanvänd, men listerna runt den är nya.

Sätena var helt förstörda av de små kära mössen. Nya trästommar tillverkades och de gamla fjädrarna monterades på dem. Margareta Laustsen och Jörgen Kentemo (F:a Nålsögat i Dalum) stoppade om sätena och försåg dem med läderklädsel. Lädret skänktes av Elmo Calf AB i Svenljunga.

Suffletten är nytillverkad av Gösta Åbergs Tapetserarverkstad i Ulricehamn. Mässingsknopparna vid fästet i karossen är nya. Christina Allansdotter tillverkade remmar till sufflett, pakethållare och reservhjul.

De saknade lyktorna har ersatts med nyinköpta (på marknad i England). De är dock mest »till lyst», och fungerar inte. Bilen har inget elsystem utan lyktor fram och den enda där bak tändes en gång med acetylengas som förvarades i behållaren (av AGA:s fabrikat) på vänstra fotsteget. Detta system är ännu inte i funktion. Ursprungligen levererades bilen utan lyktor och osäkerhet råder om huruvida bilen tidigare möjligen hade ett annat system (karbidlampor).

Det ursprungliga signalhornet är också borta. Det nuvarande är inköpt på auktion. Ny luftslang av mässing är monterad och fästena i karossen är nytillverkade.

På höger fotsteg, framför reservhjulet, har en nytillverkad ställning för reservdunkar för bensin och olja monterats. På vänster fotsteg sitter den nylackerade originalverktygslådan. Den innehåller alla verktyg som ska finnas.

Pakethållaren har riktats. Ett par gamla resväskor har införskaffats.

Arbetare

Bröderna, snickarna och veteranbilsentusiasterna Mats och Lennart Karlsson försåg karossen med det virke som behövdes till stag och dylikt och sågade till detaljerna. Kjell Rydén plockade fram gamla lackeringsanlag och satte färg på bilen. Arne Johansson tillverkade diverse små detaljer och såg till att allt mekaniskt fungerade. Börje Ignell, Allan Jansson, Jens Böhn och Lennart Wasling hjälpte till med diverse arbeten.

Och över alltihopa vakade Göran Wigén med hökblick och varsam hand.

Cirka 2 000 timmars arbete i maklig takt har gruppen lagt ned på renoveringen. Kostnaden beräknas till omkring 150 000 kronor.

Sponsorer

De arbeten som inte utförts i egen regi och som därför kostat en del, har betalats av sponsorer (se förteckning här intill). Betalning har ofta knutits till ett visst projekt, men många poster kan inte exakt specificeras.
 

Senare tids renovering

Bilen kräver kontinuerligt underhåll och denna har i huvudsak skötts av Arne Johansson under alla år.

En större reparation krävdes 2021. Bilens motor hade under en tid givit ifrån sig ett allvarligt missljud. Under hösten monterade Arne Johansson ur motorn och undersökte den noggrant. Han fann då att en vevstake var skadad och måste bytas. Han har sedan lagt ned ett omfattande arbete på att hitta en lösning på problemet, och lyckades tursamt få tag på ett företag som kunde tillverka en ny. Styrelsen beslutade då att genomföra arbetet. Tillverkning av ny vevstake kostade 25 000 kronor.

Detta räckte dock inte. Det visade sig att det uppstått en spricka i motorblocket. Under 2023 har Björn Svensson, Kent Elvestål och Ingvar Gustavsson bidragit för reparation av denna med kemisk metall. Nytt friktionsmaterial har anskaffats till kopplingen, vilket skall formas till och nitas fast på kopplingskonen.

<Klicka på bilden>
 

Vi som gjorde't

Fler bilder
 

Sponsorer